Jag trodde att det bara var misslyckade personer som gick på komvux.
“Varför kan alla andra men inte jag?”
För dig som ogillar att du ogillade gymnasiet
En känsla som följde med länge
Klara, 21 år och uppvuxen i Gottsunda, beskriver sin skoltid med en återkommande tanke:
“Varför kan alla andra – men inte jag?”
Redan i grundskolan visste hon att hon hade dyslexi och dyskalkyli. Det gav en viss förklaring till svårigheterna. Men ju äldre hon blev, desto svårare blev det att hänga med och känslan av att ligga efter växte. Under gymnasiet, där hon gick estetisk linje med inriktning mode och design, blev det ännu tydligare.
Utåt fungerade det. Hon hade vänner, var med på klassresor och skrattade tillsammans med andra. Men inuti var det något helt annat.
När allt blir för mycket
Samtidigt som kraven ökade, ökade också prestationsångesten. Tillsammans med en depression som funnits med länge blev det en ond cirkel. Att ta sig till skolan blev svårare. Att orka plugga hemma blev nästan omöjligt.
“Det jag egentligen ville var att ha en fungerande rutin.”
En vardag där hon kunde gå till skolan, komma hem, plugga, äta middag och sova. En enkel struktur som då kändes ouppnåelig. Under gymnasiet visste Klara inte heller att hon hade ADHD och autistiska drag. Det skulle hon få reda på först senare.
Skammen – och bilden av komvux
När gymnasiet var över hade hon inte en fullständig examen. Samtidigt fanns en stark bild av vad det betydde.
“Jag trodde att det bara var misslyckade personer som gick på komvux.”
Den bilden började förändras när människor i hennes närhet tog samma väg. Sakta men säkert växte en ny tanke fram: att komvux kanske kunde vara ett alternativ även för henne. Men att komma igång var fortfarande svårt.
Att be om hjälp och få rätt stöd
Det som blev vändpunkten var inte en snabb lösning – utan flera små steg. Klara började gå i KBT för social fobi och fick en psykolog som hjälpte henne att förstå sig själv bättre. Tillsammans började de reda ut vad som var vad – vad som handlade om ångest, vad som handlade om diagnoser och vad hon faktiskt behövde för stöd. Till slut fick hon också boendestöd, som hjälpte henne att ta nästa steg: att söka till komvux och börja bygga upp rutiner igen.
“2025 tog jag tag i mitt liv.”
Studier på distans – ett lugnare sätt att börja igen
Idag studerar Klara kurser för att nå en gymnasieexamen. För första gången sker allt helt på distans och det gör stor skillnad.
“Det är väldigt skönt. Jag tycker det är lätt att förstå och lätt att använda.”
Skillnaden från gymnasietiden är tydlig. Nu finns det tid att förstå, möjlighet att ta kontakt med lärare och ett lugnare tempo. Det är inte perfekt. Det är inte alltid lätt. Men det är möjligt.
Att ta en dag i taget
Synen på framtiden har förändrats, men inte över en natt. Klara beskriver själv att uttrycket “det är aldrig för sent” både känns sant och inte sant, beroende på hur hon mår i stunden. Men en sak har förändrats: Det känns ljusare.
“Jag lär mig att ta dag för dag och veta att det oftast löser sig.”
Klara heter egentligen något annat och medverkar anonymt i artikeln.
Den här artikeln är en del av artikelserien “Du som ogillar att du ogillade gymnasiet”.
Här delar elever på NTI-skolan med sig av sina personliga berättelser om att inte hitta rätt i den traditionella skolan – och om modet att börja om på sina egna villkor.
Vi hoppas att deras erfarenheter kan ge igenkänning, hopp och motivation till dig som funderar på att ta ett nytt steg i dina studier. Fler artiklar i serien hittar du på vår blogg.
Klaras tips till dig som tvekar att börja plugga igen
Våga ta första steget, även om det känns svårt.
Kom ihåg att det finns människor som vill hjälpa dig.
Acceptera att det kommer gå både upp och ner.
Ge dig själv tid och ha tålamod med processen.
Alla berättelser
Nära gymnasieexamen – Hildas väg tillbaka till studierna
För dig som ogillar att du ogillade gymnasiet “Jag önskar...
En berättelse om att hitta tillbaka till studierna
För dig som ogillar att du ogillade gymnasiet När gymnasiet...
Det finns inga resultat som matchar din filtrering.